Mitt fotrally 2017 – korta versionen.

Kom till start efter visst krångel med buss osv. Mötte upp brorsan Jonas nr 46 och anmälde mig till startgrupp grön (1).

Vädret var kanonbra hela tiden, lite blåsigt på fredagen kanske, men inte något regn och lagom varmt.

Skorna funkade klockrent, inga problem med fötterna! Altra Torin 2.5 och kompressionsstrumpor från Seger. Lite vitt vaselin mellan tårna, ett Compeed Extrem på varje häl och lite tejp över för att hålla det på plats. Perfekt!

Mitt dåliga högerknä funkade bra, men mitt ”friska” vänsterknä började dock spöka redan efter ca 3 timmar. Framförallt i även det minsta nedförslut och det blev bara värre. Vid 7 timmar tänkte jag bryta pga svåra smärtor och problem, men tog istället 4-5 min toatid där jag bara satt och vilade. Knät kändes då mycket bättre och jag lyckade komma tillbaka och gå nån timme till innan smärtan var tillbaka.

Brorsan hade då redan brutit tyvärr och vi som hade planerat att ”battla” om att sätta PB och ta familjerekordet. Med tanke på hur illa knät kändes så var jag nu glad om jag ens skulle ta mig till 12 timmar.

Strax före 12 timmar var det återigen såpass illa med knät att jag tänkte bryta. Tog då hela 6 min toatid där jag strök både Linnex och satte ett stödbandage på knät. Tyvärr hjälpte det inte alls och jag kom nära nog inte tillbaka in i loppet, men på ren envishet ville jag köra vidare för att slå mitt förra rekord på 12.37 och helst ”familjerekordet” på 13.04.

Lyckades halta och hoppa mig förbi 13.05 och tänkte att det nog var bäst att bryta, men med den lunk jag fått in och att det nu bara var uppför eller plant, så lyckades jag halta på ytterligare ett par timmar och fick ett tag faktiskt mentalt känslan att jag kanske på detta sätt kunde klara mig ända till Mariefred (18 timmar). 

Men jag klarade inte att stanna till och plötsligt dök en frontlastare med enorm skopa upp på vägen och det blev trångt i klungan. Alla fick dra sig till höger för att slippa bli överkörda, vilket tyvärr även medförde att alla även stannade. Efter det kunde jag inte gå längre, utan hoppade i princip på ett ben. Satte mig vid vägkanten och försökte få liv i knät utan framgång. När sista funktionär i ledet dök upp kunde jag bara ta mig framåt i kanske 1-2 km i timmen.

Fick rådet att ta ut resterande toatid för att kanske mirakulöst få liv i knät igen, men toabilen hade försvunnit och jag var tvungen att gå med i ledet i väntan på den, vilket jag inte klarade och därför valde jag att bryta vid 14.42 enligt min klocka.

Då hade jag iallafall satt nytt personbästa med över 2 timmar, samt även krossat det gamla familjerekordet sen 2014. Även om frontlastaren inte skulle ha kommit är det högst troligt att jag hade fått bryta inom max 30 min med tanke på hur illa jag haltade. Så de 3,5 timmar som var kvar till Mariefred hade jag nog inte klarat även om knoppen var inställd på det.


En något plågad selfie från precis 14 timmars gång, varav 11 timmar med svåra problem och smärtor i vänster knä. 

Längre version planeras senare, nu mer vila och försök att återhämta mig. Jag kan ännu inte gå ordentligt pga knät, men hoppas vara återställd om några dagar. Fötterna är iallafall i det närmaste helt opåverkade.  Nöjd. Tveksamt om jag kommer gå nån mer gång, men man ska väl aldrig säga aldrig…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *