Sandaler?

Okej häromdagen så gjorde jag ett litet test att gå med sportsandaler istället för mina vanliga skor.

Jag befarade redan innan att risken för skav skulle vara uppenbar eftersom sandaler klämmer åt på helt andra ställen än vad skorna gör. Så jag körde förebyggande en lättare tejpning med coach-tejp på utsidan av foten och funderade även på att tejpa ovansidan av foten där remmen ligger mot, men chansade att avstå.

Det är främst tre saker som lockar med att försöka gå i sandaler; luftning för att undvika överhettning, justerbarheten så att det är möjligt att anpassa passformen vartefter fötterna sväller upp och till sist att det ger möjlighet att använda fotledsstöd.

Det som däremot känns som möjliga risker och problem är väl kanske att det är lättare att få in skräp och grus i en sandal, är det blött ute lär fötterna bli blöta direkt och slutligen osäkerhet vad gäller skavsårsrisk på ovansida och sidan av foten?

Jag tejpade lite först, satte sen på mig den tunnare varianten av strumporna och drog sen på fotledsstöden utanpå strumporna. Därefter försökte jag justera passformen för komfort och att slippa skavsår. Det jag noterade var att fotledsstöden gav väldigt bra skydd mot skav på hälen och knölen osv och det kändes lovande.

  
Sandalerna har ganska tjock sula och är lite tyngre än mina skor, men tycker känslan att gå med dem var helt okej. Dock började det redan efter någon kilometer kännas ovant med trycket från remmen på ovansidan av foten och jag började ana att det skulle generera skavsår. Kanske en tejpning där samt möjligen bättre att välja de tjockare strumporna är bättre?

Nu gick jag bara 8 km, men det kändes helt okej trots allt och jag har absolut inte räknat ut sandalerna ännu. Jag slapp helt skavsår nu, men ett längre test är såklart nödvändigt innan jag vågar mig på att välja dem till årets fotrally.

Mina sandaler är rätt gamla och av märket ”North Bend” och kanske lite väl slitna i sulan, så ska kolla om det finns liknande nya som kan vara bättre, eller att jag lägger i en extra gel-innersula för att uppnå bättre dämpning och komfort. Fortsättning följer…

Börjar bli dags för en fyrmilare.

Senaste veckan har det inte blivit så mycket gångträning på schemat, men desto tuffare judoträning istället. Har grym träningsvärk i nästan hela kroppen just nu.

Eftersom det är bara en månad kvar till starten av årets Fotrally, så börjar det bli hög tid att klämma in lite längre träningspass och jag hoppas kunna hinna med en fyrmilare nu i veckan och sen en sexmilsrunda någon vecka senare. Därefter vila ett par veckor fram till start.

Har fortfarande inte planerat klart hur jag ska göra med skor och support. Mat och sånt känner jag mig mer avslappnad inför i nuläget, men borde kanske fundera lite mer på det.

Fotleden känns i nuläget inte mycket jag kan göra något åt. Den gör ont och känns lite instabil, möjligen skulle det vara bra att kunna ha något stödförband på den när jag går, men det verkar svårt att kombinera med lämpliga skor. Kanske om jag kör sandaler som går att justera i passform och storlek?

  

Lite seg i benen…

Efter gårdagens 2-mils runda så kändes det idag helt okej. Inga blåsor eller problem med fötterna. Viss träningsvärk/stelhet i vaderna och möjligen något i höger knä.

Vädret grått och trist, så var inte så sugen på att gå idag, men tog cykeln och drog iväg till kampsportsklubben, en sträcka på ca 8 km. Det frestade på rätt rejält med fet motvind och benen var något mer kraftlösa än i vanliga fall. 

Väl framme på klubben körde jag ett ganska tufft Kick&Box-pass på 90 minuter, som jag blev rejält utmattad av. Efter lite återhämtning så blev det att cykla hem 8 km igen, den här gången i medvind som tur var. Benen känns ganska stumma just nu, så blir nog en utmaning att överleva morgondagens judoträning.

  
Kommer nog försöka trappa upp träningsintensitet generellt fram till mitten av juni och sen ta det lite lugnt sista veckan före starten på årets fotrally för att hinna bygga upp lite ”överskottsenergi” när det väl är dags att gå. 

Grannen pratade om lite mer frekventa träningsrundor nu den närmaste tiden i grupp, även kvällspass och kanske nån nattvandring. Får försöka haka på där om jag har möjlighet.

2 mil idag.

Första träningspasset efter ”återuppståndelsen” avklarat. Tanken var att det skulle vara ett helt gäng som ville prova-på och testa att gå, men det blev inte riktigt så. Men grannen och en nykomling förutom jag blev det iallafall och i bra väder så tog vi oss runt ett varv på 2 mil.

Tempot var något snabbare än 5,0 men rätt okej ändå. Körde med dubbla strumpor och något större skor och det kändes bra.

Inget fokus alls på mat den här gången. Fick i mig lite salta jordnötter och som bonus en Flapjack, samt drygt en liter vätska, varav hälften var vatten och hälften min egna sportdryck.

Foten började kännas av redan efter 3-4 km men blev sen inte sämre efter det, i övrigt kändes det helt okej. Hade möjligen något öm och hettande främre trampdyna på vänster fot, men helt under kontroll.

Återstår att se om jag nu får någon träningsvärk i efterhand. Var väldigt skönt att slippa ha känningar från ljumskbråck som jag alltid haft vid tidigare träningstillfällen.

  
Ovant att gå med sällskap, även om de gärna ville dra ifrån och hålla betydligt högre tempo än 5 km per timme…

Dags att skärpa till sig…

Som några av er kanske sett så har jag inte skrivit någonting i den här bloggen sen i september då jag skadade min fotled. 

Men nu är det inte långt kvar tills det är dags för Fotrally 2015 och nu får jag väl helt enkelt försöka skärpa till mig och komma igång med både bloggen och framförallt att försöka förbereda mig inför tävlingen.

Status på foten är tyvärr inte så bra. Efter skadan så har jag inte blivit särskilt mycket bättre vad avser smärta och stabilitet i vristen. De fåtal försök jag gjort att gå längre sträckor eller tid har hittills resulterat i att det känns ungefär som att gå med en stukad fotled efter en timme eller 5 km…

En annan orsak till att jag inte orkat med att skriva här var den dubbelsidiga ljumskbråcksoperation jag gjorde i november, som inte alls gick så bra som det var planerat. De var tvungna att snitta på bägge sidor och tyvärr fick jag en infektion på ena sidan och de blev tvungna att öppna upp och låta det vara öppet under läkningen. Så istället för 3-4 veckors konvalescens så var jag någorlunda återställd först i mars månad…

Med andra ord har tiden sen september varit ganska eländig när det gäller träningen. Judo har jag tränat sen i februari igen, men även där känner jag av foten och får använda stödbandage fortfarande.

Men nu lägger jag det bakom mig och blickar framåt. Idag tänkte jag prova på att gå en 2-milare som start. Vädret verkar okej och förutom att jag fortfarande känner av min förkylning/bihåleinflammation, som jag dragits med ett par veckor nu, så känner jag mig ändå redo att ge mig ut på vägarna och komma iGÅng.

40 dagar till start och det finns visst 82 platser kvar om någon är sugen på att haka på.

 Den där nedrans foten…. 😉