Allt är träning, eller?

Blev nyss kallad för ”extremsportare” när jag berättade för en kompis att jag anmält mig till fotrally 2015.
Jag känner mig dock oerhört långt ifrån att vara en sådan, utan anser mer att fotrallyt är en ”kul grej” än en extremsport. Visst, ganska crazy och lite överdrivet kanske, men inte extremt och egentligen heller inte en sport.
Jag försökte förklara att för mig är fotrally mer ett slags prov, där jag kan testa mina gränser och utmana mitt sinne mer än min kropp. ”Mind over matter”, dvs egentligen inte så intressant hur långt jag går, utan för att se om jag kan gå längre när det tar emot och jag inte tror mig kunna gå mer.
Är då bästa sättet att träna för detta genom att gå mycket och långt hela tiden? Jag är inte helt säker på det, jag tror att till stor del är det på det mentala planet som loppet kommer att avgöras. Och hur tränar man sig mentalt på bästa sätt? Att uthärda smärta och avtrubba sig från att lyssna på kroppen när den vill lägga av? Att hålla sig vaken flera dygn i sträck och vara fysisk aktiv? Att meditera? Ja här känner jag att det finns utrymme för att experimentera och vara kreativ.
Jag tränar tex judo ca 2 gånger i veckan. Är det något jag kan dra nytta av i min fotrallysatsning? Jag lever med konstant smärta och värk sedan många år och dras ofta med krämpor och skador, kanske det ger mig en liten fördel? Jag är van att äta trots att jag helt saknar aptit och är illamående, det kan ju vara värdefullt har jag förstått efter att ha läst hur många tappar matlusten och blir illamående när de gått ett tag.
Jag kommer nog GÅ en hel del under året, förhoppningsvis en del rätt långa promenader på flera mil och timmar. Mest för att prova på och gå in skor och utrustning och se hur det funkar i praktiken. Men jag tvivlar på att jag kommer köra några fulla ”prova-på” fotrally för mig själv. Fotrallyt kommer att bli något där jag inte går ut för att repetera och upprepa en insats jag redan tränat på, utan för mig kommer det bli att gå ut för att ”överleva” så länge som möjligt i en mycket speciell situation. Jag räknar med att ha ett eller flera mål inför loppet och sen blir det nya målet att krossa mina egna gränser. Då spelar det mindre roll om jag går ett par timmar eller ett par dygn för att bli nöjd med min insats.
Fram till dess ser jag nog nästan allt som ett träningstillfälle som jag kan ha nytta av när det sen blir ”på riktigt”.
Dessutom tror jag att oavsett hur man förbereder sig, så blir ens första fotrally antagligen inte som man tänkt sig oavsett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *