Att GÅ ner 30 kilo i vikt. Del ett.

I januari 2013 vägde jag 110 kilo och var i ganska dålig form. Min sjukdom begränsade mina möjligheter till fysisk aktivitet och jag åt ganska bra mat, men jag åt mycket och jag gillade dessutom läsk och fikabröd.
För att göra en lång historia något kortare; Jag bestämde mig för att göra något åt saken.
De första fyra månaderna så gjorde jag inga förändringar i min kost utan började bara med att promenera nästan varje dag. Oftast bara någon kilometer, ibland en halvmil.
Resultatet blev att jag gick ner 5 kilo och fick djävulskt ont i hälarna.
Jag tyckte det var kul att gå då jag bara fick något mer ont i kroppen än jag brukar ha normalt av min sjukdom och jag använde Runkeeper för att hålla koll och tävla mot mig själv. Men problemet med den tilltagande smärtan i hälarna var inte kul och dessutom tyckte jag att 5 kilo viktminskning på 4 månader var lite halvdåligt. Så – något måste ändras på. Och nu inleddes fas 2.
Fortsättning följer…

20140731-183927-67167695.jpg

Walking-skor? Nähä, inte det…

Idag blev det bara 8913 steg på stegräknaren, tycks som jag har svårt att nå upp till de dagliga minimum på 10000 steg. Nåja det kommer väl.
Jag hade ett intressant samtal om skor idag med en kompis. Denne hade köpt s.k ”Walking-skor” nyligen och tyckte att det var bra känsla att promenera med dessa.

Jag har också stått och tittat en del på den typen av skor i sportaffären och tänkte nog också att just ”walking” låter ju väldans bra om man ska gå. Men nästan alla säljare jag pratat med anser att den typen är till för att promenera i och endast för ”kortare” promenader. Inte något för ett fotrally med andra ord, där man ska gå och gå så mycket man bara kan och lite till. En oavbruten promenad på kanske 30 mil om man ska vara i närheten av vinst får nog anses vara allt annat än ”kortare”.

De flesta skosäljare jag pratat med anser att det är löparskor som gäller även för att gå i. Konstigt nog får heller inte olika typer av kängor särskilt många rekommendationer eftersom huvudparten av ett fotrally går på asfalt och inte i fjällen eller ute i skogen.
Annars borde ju just kängor vara ganska optimala då de är gjorda för att marschera och gå i länge och mycket, så jag har inte helt släppt den tanken att prova någon form av kängor faktiskt.

Det största problemet annars är väl att jag inte är särskilt rik och har möjlighet att köpa nya skor och kängor hursomhelst bara för att prova på. De flesta skor som verkar intressanta kostar nästan alltid runt 2000 kr eller mer. Hade ju varit nice om man varit kompis med någon skotillverkare som letar efter en ”försökskanin” att prova sina fina skor på under tuffa förhållanden som ett fotrally. (Känner ni någon så hojta gärna till, jag är öppen för förslag.)

sponsor_needed

Nästan 10000

Gårdagen var återigen varm och svettig, men jag kom nästan upp i min dagliga bas-dos på 10000 steg.
Tyvärr kommer det bli ett litet uppehåll i judon nu pga lokalflytt, så troligen kommer jag istället öka promenader och ev cykelturer.
Fötterna känns helt återställda i nuläget.

20140730-135820-50300421.jpg

I väntan på operation

I början av april fick jag problem med smärta från ljumsken och på vårdcentralen konstaterade man då att jag fått ljumskbråck och att det måste opereras. Remiss skickades till lasarettet i Nyköping. Läkaren på vårdcentralen trodde att jag antagligen skulle få operera mig före sommaren, troligen redan i maj.

I mitten av maj får jag sedan ett brev från lasarettet där man nu(!?) säger sig ha fått en remiss från vårdcentralen och att jag inom 3 månader ska få en kallelse till läkarundersökning på kirurgavdelningen (dvs inte för operation).
Jag ringer och försöker få en tid mer omgående och vill sätta upp mig på återbudslistan men får svaret att det kan man bara göra om man väntar på operation och det kunde jag alltså inte göra förrän jag först varit på läkarbesöket… Och nu var det ju ”nästan sommar” så troligt skulle de inte hinnas med något läkarbesök före eller under sommaren.
Under tiden har jag gått och tränat judo med mitt ljumskbråck och lidit en hel del av det. Ibland känns det helt okej för att plötsligt kännas som någon kör in en kniv i magen på en. Har man otur så känns det som om man dessutom vrider runt kniven några varv…
Efter att ha ringt och tjatat flera gånger så fick jag nu till sist en läkartid till idag den 29/7.

Den sista veckan har jag känt ungefär samma typ av smärta jag först upplevde innan jag fick bråcket konstaterat, även på vänster sida och misstänkte att det nu spruckit upp även där. Konstigt nog kände jag nästan att det var bra om så var fallet, för man hör ofta om att de som opereras för ljumskbråck på en sida ganska snart drar på sig ett nytt bråck på andra sidan efter de blivit opererade, eftersom man oftast har anlag för det på bägge sidor och när man reparerat det som gått upp så  ökar buktrycket på den andra sidan som då ger med sig.

Mycket riktigt kunde läkaren idag konstatera att jag hade ljumskbråck och att jag behövde opereras och då att det faktiskt hade gått upp även på vänster sida. Så nu ska bägge sidorna opereras samtidigt, vilket känns både bra och mindre kul eftersom ingreppet blir totalt större.
Problemet är att nu anser man inte att ljumskbråck är särskilt prioriterat, så nu hamnar jag återigen på en väntetid att bli kallad till operationen och mest troligt kommer den bli först om 3 månader, dvs i slutet av oktober kanske.
Jag har dock satt upp mig på listan för att jag kan inställa mig snabbt om det dyker upp återbud så har jag tur kan det ju bli närsomhelst.

Helt klart stör detta min träning och min vardag ganska mycket. Att träna ska inte vara ”farligt” om man har bråck, men det kan och gör ofta ont, vilket av naturliga skäl gör att träningen blir sämre. Om nu även vänster sida gått upp kan jag gissa att det blir ännu jobbigare än det varit hittills…

Å andra sidan kanske träning med dubbelsidigt ljumskbråck ger mig lite extra träning i elände och smärtresistens, vilket kan vara bra till ett fotrally.

ontimagen

Dagens moves

Tränat judo idag igen. Har lyckats träna 2 pass judo i veckan hela sommaren hittills men börjar känna mig rätt sliten i kroppen nu. Den här värmen är jobbig att hantera också och längtar faktiskt till hösten.
Annars har jag inte riktigt kommit upp i 10000 som är mitt vardagsmål, men ganska nära med tanke på att jag varit ganska upptagen med mycket annat idag.
I morgon ska jag till läkaren för undersökning av mitt ljumskbråck inför operation. Vill gärna ha det överstökat så jag kan träna utan att få så jäkla ont.

20140728-232108-84068453.jpg