Kategoriarkiv: Fötter

Börjat gå lite igen

En träningskompis från judon har nu också anmält sig till Fotrally 2017. Han är helt nybörjare på detta med att gå och därför har vi startat träning redan nu, trots att det är ett år kvar tills det är dags för start.

Vi började faktiskt redan ett par dagar före starten av Fotrally 2016. Eftersom vi redan då bestämt oss att vara med nästa år. Första promenaden tillsammans och likaledes första riktiga promenaden sen Fotrally 2015, blev en runda på 10 km och därmed två timmar lång.

För egen del kändes det mycket bra och trots dåliga skor fick jag inga problem med fötterna. Min träningskompis lyckades få skavsår på ena hälen och kände nog att en mil var ganska lagom att starta med.

Sen dess har vi gått ytterligare en promenad på en mil, samt nu igår tog vi en runda på 15 km och därmed 3 timmar.

Har fått blåsor nu på bägge fötterna eftersom skorna jag går i inte håller måttet tyvärr. Blåsorna uppstår på främre delen av fotsulan och får mig att fundera på om jag bör kolla efter skor med mycket bra dämpning och helst minimalt, eller utan, s.k ”drop”.

Tyvärr är detta med skor fortfarande ett stort problem för mig med korta och breda fötter, samt att jag inte har ekonomi att prova på och byta skor titt som tätt. Funderar på att gå till Löplabbet eller liknande och få en bra utvärdering och analys på vilken typ av skor som skulle funka bäst gör just mina fötter och gångstil, men det är som sagt inte gratis tyvärr.

Mitt Fotrally 2015 – del 2

Fortsätter min historia om hur jag upplevde årets Fotrally. Del ett hittar ni såklart här på bloggen. Igår efter sanslösa 87 timmar och 45 minuter så vann Fredrik Forsström och det gamla rekordet på 55 timmar blev rejält krossat. Grattis!

Som sagt hade vi inte gått särskilt länge förrän jag kände av obehag från främst högerfoten. Sandalerna satt okej, men trycket över lilltån och stortån, där jag fortfarande hade känningar från min 10-timmars promenad jag genomförde den 6:e juni, var lite oroväckande. När vi kommit fram till Rålambshovsparken och sen upp på Västerbron hade jag ganska ont rent ut sagt, men tänkte att så länge fötterna inte blir för sargade så kan jag nog uthärda smärta ganska bra och länge till.

I princip hela vägen fram till Hornstull så höll jag i princip samma position i klungan, men som sagt var det väldigt många som redan tidigt börjat med taktiken att springa/vila istället för att gå och vissa personer ignorerade fullständigt funktionärernas uppmaning att hålla sig på högersidan av vägen i sin iver att hela tiden ta sig förbi och upp till täten.

Efter Liljeholmen så märktes tydligt att tempot ökade rejält. Några mätte med Runkeeper och liknande appar att vi stundtals gick över 8 km i timmen och flera kilometrar var det ett tempo på 10 minuter istället för 12. Vi spekulerade i om det kanske berodde på att vi gått för långsamt bitvis tidigare genom city, men med tanke på att vi kom fram till första supportsträckan minst 15 minuter för tidigt så var det nog inte fallet.

Jag förvånades över hur många som hela tiden stod och pinkade intill kanten, redan vid Rålambshovsparken var det en hel del som inte kunde hålla sig längre och fenomenet var sedan konstant under den tid jag gick. Upplevelsen var ibland att väldigt få gick och att majoriteten antingen sprang, pissade eller låg på marken med benen i vädret… Själv hade jag inga behov att pinka under den tid jag gick.

Jag åt lite salta jordnötter ibland och drack vatten och emellanåt nån klunk av min egna sportdryck. Jag var från början inte inställd på att ha någon support, men min farsa hade sagt att han skulle komma till första supporten kl 03 med en kopp kaffe och en macka, vilket kändes lockande efter ett tag. 

Det var ganska lagom temperatur ute hela natten och inte alls lika kyligt som det var 2014, då det gick ner till 2-3 plusgrader bara. Eftersom det regnat vid starten och tempot varit ganska högt och svettigt en period så var jag lite fuktig i kläderna, men fötterna var torra fortfarande som tur var.

Jag gick stundtals och pratade med någon och ibland i min egen värld. Försökte ignorera smärta och obehag från fötterna och istället fokusera på omgivningen och hänga med i klungan. Det mesta kändes rätt bra. 

Redan efter några timmar hade jag sett hundratals strump-  och skobyten och några gånger funderade jag på om jag själv skulle springa fram i täten för att sätta mig och försöka justera mina sandaler så att känslan i fötterna skulle förbättras, men kände också att jag nog mer skulle bli stressad av att först springa fram, sen att det nog var svårt att få någon förbättring och sen att komma upp på benen och springa ikapp igen, så jag traskade vidare och lät bli att röra sandalerna.

Första supportsträckan dyker så småningom upp och jag ser att klockan bara är 02.40, många blir förvånade att vi är där redan. För egen del har jag ingen väska att oroa mig över att hitta och hinna trixa med, men passar på att ta tillbaka de saker som brorsan tog åt mig i sin väska. Tyvärr var min farsa inte på plats ännu med kaffe och macka, så bara att fortsätta gå. Jag noterar att klungan nu blir oerhört utdragen. Jag tittar tillbaka och ser att även flera minuter efter jag lämnat supportzonen så sitter många kvar och ser ut att ha all tid i världen. Kanske fick alla kvardröjande avräknat på sin toatid, vad vet jag. Ledet blev nog en kilometer långt och jag låg nu i främre delen av det. Efter en 10-15 minuter ser jag min farsa åker förbi oss och jag vinkar men han ser mig inte. Han fick väl dricka allt kaffe själv antar jag.

Efter att vi passerat 6 timmar var jag nöjd att ha klarat min absoluta mini-nivå jag satt upp inför starten. Hade jag brutit före 6 timmar hade jag blivit mycket besviken. Nu var det bara att försöka gå vidare och hoppas att fötterna inte skulle gå sönder alltför mycket, ont hade jag iallafall.

  
Fortsättning följer…

Mitt fotrally 2015 – del 1

När jag skriver detta har 60 timmar passerat sedan starten på Gärdet. Jag trodde nog att allt skulle vara över vid det här laget, men det är fortfarande 6 personer kvar och kämpar om vinsten! Känns helt absurt att de fortfarande är igång 48 timmar efter att jag brutit och jag nu hunnit sova gott två hela nätter…

Som ni kanske läste i mitt inlägg från dagen före start så var min insats inte särskilt välplanerad utan mer improviserad och sånt är väl aldrig optimalt om man vill prestera på topp. 

Jag letade länge hemma efter en lämplig väska för att ha som supportväska, men hittade bara en med trasigt handtag, så när det var dags att börja åka in mot Stockholm för starten så valde jag att strunta i supportväska helt och hållet och enbart köra med den ryggsäck jag tänkt ha på mig.

Faktum var att jag heller inte riktigt visste vad jag skulle ha supportväskan till, eftersom jag inte tänkt ha med mig särskilt mycket mat eller utrustning. Hade jag ägt massa olika skor kanske det varit bra, men nu hade jag bara sandalerna och foppatofflorna som skulle med. Mat hade jag inte planerat äta några större mängder av, utan där var det några påsar nötter och russinpaket som var tanken jag skulle hålla mig aktiv på. 

Jag tejpade mina fötter ganska sparsamt på några utvalda och utsatta ställen och satte på de där tåskydden jag hade inköpt på Apoteket. Satte på mig den tunnare strumpan och sen tog jag fopporna på mig att ha på tills starten när jag skulle byta till sandalerna. Sen packade jag ihop resten i ryggsäcken; powerpack till mobilen och sånt.

Med ryggsäcken på och iförd foppatofflor så gick jag sen ner till ICA och köpte tre påsar salta jordnötter, en påse salta cashewnötter och 12 små paket russinmix, samt två st bananer (som jag tänkte äta på bussen på vägen in). Därmed var jag redo att åka in mot Stockholm.

På Trosabussen in mot Liljeholmen åt jag en banan och chattade lite med brorsan Jonas som fortfarande var på jobbet. Eftersom han och hans fru Madde också skulle vara med och tävla så tänkte vi att vi skulle åka gemensamt ut till Sjöhistoriska museet på Gärdet som var startplatsen. Kanske även käka något tillsammans.

Hoppade av bussen i Liljeholmen och tog tunnelbanan in till Centealen, där jag mötte upp Jonas och Madde. Vi hittade en Subway restaurang och käkade där. Jag åt en tonfisksallad och drack en Loka. Sen ut med bussen till Sjöhistoriska för att ansluta till startfältet. Vi var där runt kl 20.05 och vid 20.20 hade vi fått ut våra nummerlappar och var registrerade.

I väntan på start så fixade jag det sista med fötterna; kollade tejpen, tåskydden (som redan börjat glida av något) och fick på mig båda paren strumpor, fotledsskydd och sandalerna. Jag drog även på mig knäskydd och för att få mina tränibgsvärkande lår att må lite bättre så fick den en omgång med Linnex på sig. Jag valde att gå i mjukisbyxor och en hoodie eftersom det var kväll och mulet ute.

Nu var det dags för start snart och min ryggsäck var mer fylld än jag hoppats på eftersom foppatofflorna åkt ner där också. Brorsan Jonas som hade supportväska fick ta över en påse jordnötter och ett sexpack russinmix i sin väska för att ge lite mer plats. Precis när starten skulle gå så började det såklart att regna och de flesta inklusive jag drog fram våra regnponchos och fick på oss dem. Vi fick placera oss i ett startled som endast fick vara tre personer i bredd för att underlätta vår kommande framfart genom Stockholms city. Jag hamnade bakom Jonas och Madde och bredvid nr #88 som blev min första samtalskompis i detta fotrally.

Starten gick och vi började traska på i regnet. Efter kanske en halvtimme så slutade det att regna och ponchon kunde åka av igen. Det var trevlig stämning och gott humör i ledet. Benen kändes okej när Linnex börjat kicka in, däremot kände jag ganska tidigt att framförallt högerfoten skulle kunna bli bekymmersam…  

Fortsättning följer…

    Fotrallyt 2015 avklarat

    När jag skriver detta så pågår fotrallyt fortfarande för ett fåtal personer som just nu passerat Västerås efter drygt 40 timmar.

    För egen del så avslutade jag i Nykvarn efter att ha gått i 12 timmar och 37 minuter.

    Jag är hyfsat nöjd med det resultatet. Jag hade tidigare gått max 10 timmar och vädret var uselt med mycket regn. Redan efter 2 timmar insåg jag att det skulle bli problem med högerfoten som inte var kompis med skon, eller sandalen rättare sagt.

    När jag bröt fick jag förslaget att sätta mig på bajamajan och åka i 25 minuter för att därmed få en sluttid på över 13 timmar, men personligen vill jag GÅ hela sträckan och tar hellre en tid som jag vet att jag gått hela tiden.

    Jag kan med viss stolthet säga att jag verkligen gick hela tiden. Jag stod stilla i max 30 sekunder då jag fyllde på vattenflaskan 2 gånger, men i övrigt så gick jag. Ingen tid på bajamajan och stannade inte för att kissa eller göra något annat. 

    Blev förvånad att se att så många sprang istället för att gå. Upplevde det som att majoriteten av de tävlande hade taktiken att springa fram till täten för att där slänga sig ner på backen och ligga med benen i vädret under ett par minuter och när sen siste man i ledet kommit ikapp så snabbt upp och rusa fram i täten för att upprepa proceduren. Visst håller de sig till reglerna, men inte var det mycket tid de gick i 5 km per timme inte.

    Tempot var bitvis mycket högre än 5 km i timmen. Vi var flera som mätte och många kilometer gick vi 10 minuters tempo istället för 12 som var tanken. Det resulterade bland annat i att vi kom fram till första supportsträckan mer än 20 minuter för tidigt. Så när min egen support med kaffe och smörgås kom på plats så hade vi redan passerat för länge sen…

    Fötterna var annars mitt största problem detta fotrally. Visserligen hade jag rejäl träningsvärk i benen inför start, men drog på lite Linnex på låren och det hjälpte. 

    Eftersom jag har judoträning flera dagar i veckan så är mina fötter viktiga för mig. Redan innan start var jag inställd på att gå så länge fötterna inte tog någon större skada. Om jag ska gå någon mer gång ska jag se till att ha riktigt bra skor, vilket jag alltså inte hade nu. 

    När jag bröt så kändes det helt okej mentalt och i hela kroppen. Enda orsaken var att jag inte ville riskera större skador på fötterna än de blåsor jag fått. Hade det inte regnat så mycket hade nog även mina dåliga sandaler funkat i ytterligare kanske 6 timmar.

      

    I morgon är det dags!

    Ett dygn kvar till start nu. Sitter här med extrem träningsvärk i benen efter en (tydligen) tuff judoträning i måndags.

    Varit ute och rört lite på mig nyss och så stel att jag knappt kan gå normalt och absolut inte i trappor utan att grimasera illa. Känns kanske inte så optimalt, men bara hoppas det blir bättre nu de närmaste 24 timmarna.

    Var nere på Apoteket och köpte nån form av tåskydd jag kanske testar nu när jag inte är fullt återställd efter förra omgången blåsor. Återstår att se om det fungerar.

      
    Köpte även en regnponcho och en solhatt för att skydda mig något mot antingen regnet eller solen om den skulle komma fram.

    Tänker även tejpa fötterna lite mer i morgon och helst med kinatejp om jag får tag på någon då den var slut på sportaffären. Annars får det bli coachtejp. 

    Har inte handlat nåt att äta ännu eller packat ryggsäcken och min supportväska heller för den delen, det är ju nästan ett helt dygn kvar innan jag måste ta mig in till Gärdet i Stockholm…

    Ska ladda mitt extra powerpack att kunna ha med för att ladda mobilen några gånger, leta reda på mitt knäskydd som jag inte lyckats hitta och sen ta det lugnt och slappa så mycket jag hinner fram tills starten.

    Så känns hyfsat oseriöst och lite lagom spontant och ofokuserat. Blir antingen flip eller flopp med kraftig förbättringspotential om jag nu råkar anmäla mig till framtida fotrally.